Alien

En RE:ODEON-film som visas i samarbete med Skövde Filmstudio. Biljetterna säljs via biljettkassan/infodisken i Skövde Kulturhus. Medlemmar i Föreningen Skövde Filmfestival och i Skövde Filmstudio betalar 50 kr när de visar upp sitt medlemskort eller säsongskort i biljettkassan. Icke-medlemmar betalar 70 kr och kan köpa biljetten både över disk och via internet, www.skovde.se/kulturhuset

Nu kan den ses igen – filmen som myntade begreppet "I rymden kan ingen höra dig skrika"! Ridley Scott och manusförfattarna lyckades med att på ett genialt sätt förena två genrer till en. Här finns typiska drag för skräckfilmen, liksom givetvis för science fiction-genren. Men man lyckades med fler saker än så. Filmen utgör också ett av få exempel på hur genreförväntningarna bryts när den förväntade "hjälten", Nostromos manlige befälhavare, snart blir ett av monstrets första offer och en av kvinnorna ombord visar sig ha alla de egenskaper som behövs för att både överleva och övervinna monstret.

Gestaltningen av miljön på rymdskeppet är ny. Det är inte kliniskt rent på Nostromo. I tidigare science fiction-filmer var det en självklarhet, men här är det slitet och smutsigt. Nostromo verkar väl använd, praktisk och funktionell. Nytt är också att besättningen agerar på ett okonventionellt sätt. Här finns ett mer vardagligt tilltal. Man talar i munnen på varandra och låter inte alltid chefen få sista ordet. Det finns dessutom en tydlig social skiktning med arbetarna som jobbar "längst ner" i fartyget, medan den övriga besättningen arbetar på olika däck ovanför dem.

Händelseutvecklingen är inte någon slump. Hemfärden avbryts av Bolaget eftersom man identifierat en ovanlig radiosignal som besättningen måste undersöka. Man kanske till och med kan tro att detta avbrott i rutinen planerats redan innan avfärden. Ash, den för färden helt nye vetenskapsmannen, visar sig inte vara den man trott!

Till sist alien själv! Det snabbväxande och näst intill oförstörbara monstret som sprider död och förgängelse på Nostromo. Ridley Scott låter inte publiken se monstret annat än vid den spektakulära födseln, utan låter genom ljud, skuggor, blickriktningar och uttrycksfulla ansikten oss långsamt förstå att monstret inte bara vuxit till sig, utan också är dödligt farligt.