Barntjuven
Filmen visade i Odéon.
Barntjuven, om två själsligt skadade barns resa genom ett Italien där ingen vill veta av dem, är en annorlunda road-movie. Filmen fick juryns specialpris i Cannes 1992 och en Felix för årets bästa film i Europa. I Sverige blev den en publik- och kritikersucce, men har inte visats i Skövde.
Regissören Gianni Amelio, som också svarat för domstolsdramat Öppna dörrar om fascismen i Italien, har gjort en ny starkt upprörande och gripande film. Den anknyter i hög grad till neorealismen, 40-talets socialkritiska rörelse, och har samma slags humanism som Vittorio De Sicas klassiker Cykeltjuven. Men Amelios film är i sitt poetiska men enkla, avskalade bildspråk också besläktad med greken Theo Angelopoulos filmer. Barntjuven är också en samtidsskildring av ett Italien med stora sociala problem och en uppgörelse med en likgiltig för att inte säga omänsklig byråkrati och ett kallt samhälle. '
Den unge karabinjären, som fått i uppdrag att eskortera barnen till ett religiöst barnhem, stöter på oöverstigliga hinder samtidigt som en djupare vänskap till barnen växer fram. Filmen tar tag om hjärtat utan att bli moraliserande eller sentimental.
Originaltitel: Il ladro di bambini
År: 1992
Regi: Gianni Amelio
I rollerna: Enrico Lo Verso, Florence Darel, Giuseppe Ieracitano, Marina Golovine, Valentina Scalici
Land: Italien Frankrike Schweiz
Språk: Franska, Italienska
Genre: Drama
Speltid: 1 tim 54 min
Åldersgräns: Från 11 år