Elvira Madigan

OBS. Filmens starttid kan komma att ändras men vi lovar att den kommer att starta någon gång mellan 14.00 och 16.00. Detta för att vi ska kunna planera ett bra filmprogram under hela lördagen, den nästa sista dagen på vår 25:e filmfestival, och vilka de övriga filmerna blir och hur långa de är är ju fortfarande oklart.

Efter genombrottet med Kvarteret Korpen (1963) blev Bo Widerberg ett ännu större internationellt namn med filmen Elvira Madigan. Den visades på filmfestivalen i Cannes med stor framgång och debutanten Pia Degermark, då endast sjutton år gammal, fick ta emot priset som bästa kvinnliga aktris där filmen även var nominerad för Guldpalmen.

Filmen uppmärksammades också för sitt foto som återkommande fick många positiva omdömen av den internationella kritikerkåren. Den som svarade för detta var Jörgen Persson, en av svensk films skickligaste fotografer. Han arbetade tillsammans med Bo Widerberg i ytterligare filmer (Den vita sporten, Ådalen 31, Joe Hill och Ormens väg på hälleberget), men gjorde också en internationell karriär tillsammans med regissören Bille August (Pelle Erövraren, Andarnas hus, Les Misérables).

Filmen utgår ganska fritt från den sanna historien om löjtnanten Sixten Sparre, som deserterat från sitt regemente, och lindanserskan Hedvig Jensen som rymt från sin kringresande cirkus, vilken ska ha kallats Madigan. Tillsammans ger de sig ut på den danska landsorten, i stort sett utan pengar, men förälskade – och efterlysta. Slutet blir mer drastiskt än vad man kanske kunde tro när de båda beslutar att ta sina liv på den danska ön Taasinge sommaren 1889. Det har spekulerats i om paret kände till och tog intryck av ett annat kärlekspar som tog sina liv, nämligen Mayerlingdramat där Österrike-Ungerns tronföljare prins Rudolf först sköt sin älskarinna och sedan sig själv. Både Sixten Sparre och Elvira Madigan lär också vara begravda på Taasinge kyrkogård, men inte där de nuvarande gravstenarna återfinns.

Widerbergs film var inte den första som skildrade parets öde. Den första gjordes redan 1943 av Åke Ohberg med Eva Henning i titelrollen. Både denna och Widerbergs version har säkert också tagit intryck av den välkända "Visan om den sköna konstberiderskan Elvira Madigans kärlek och grymma död: Sorgeliga saker hända…" som komponerades av Johan Lindström Saxon.

Som film betraktat har den jämförts med Arthur Penns skildring av det kriminella paret Bonnie och Clyde som hade premiär samma år. Även det en historia om kärlek och utanförskap.