En dödsdömd har rymt

En RE:ODEON-film som visas i samarbete med Skövde Filmstudio. Biljetterna säljs via biljettkassan/infodisken i Skövde Kulturhus. Medlemmar i Föreningen Skövde Filmfestival och i Skövde Filmstudio betalar 50 kr när de visar upp sitt medlemskort eller säsongskort i biljettkassan. Icke-medlemmar betalar 70 kr och kan köpa biljetten både över disk och via internet, www.skovde.se/kulturhuset

Den här filmen handlar om flykten från ett fängelse, men den är långtifrån någon traditionell actionhistoria med i de flesta fall stereotypa jaktscener skildrade i snabba klipp, med tuffa poliser, skällande hundar, knivskarpa sökarljus, taggtråd och betongmurar. I stället får vi i detalj följa en fransk motståndsman och hans minutiösa planering och arbete för att fly från det fängelse där han och andra motståndsmän sitter fängslade i väntan på att i många fall avrättas av de nazistiska ockupanterna.

Men det är inte mindre dramatiskt, spännande eller engagerande för det! Snarare tvärtom. Den franske regissören Robert Bresson (1901 – 99) är en av filmhistoriens verkliga stilister men också realist. Med alla filmmediets grundstenar bygger han upp sina berättelser för att skildra människor inför avgörande beslut och händelser i deras liv. I En dödsdömd har rymt görs det i form av att mycket detaljerat redogöra för de omständigheter som råder för den fängslade huvudpersonen. Hur hans cell ser ut, fönster, väggar, celldörren, hur han får sin mat, vilka möjligheter har han att lämna cellen. Hur ser hans förberedelser för flykten ut? Vilka redskap har han eller kan få tillgång till för att möjliggöra en flykt? Vilka flyktvägar planerar han för, och vilka medarbetare kan han behöva för att lyckas? För varje minut tätnar dramatiken och berättelsens långsamma, metodiska iscensättning bidrar högst avsevärt att pulsen hos biobesökaren stadigt går upp!

Bresson gjorde inte många filmer under sin karriär. Totalt blev det endast fjorton spelfilmer, men nästa alla genomsyras av denna syn på filmen som konstverk och sann skildrare av mänskliga erfarenheter och öden. I alla hans senare filmer är det amatörer eller, för den breda filmpubliken, okända skådespelare han använder sig av. Allt i syfte att stärka upplevelsen och öka trovärdigheten.

En av de byggstenar han menade bidrog till detta var musiken och ljudet. Knappast i någon av hans filmer finns en traditionell filmmusik, vars syfte i vanliga fall är att förstärka de dramatiska eller känslosamma höjdpunkterna. Om musik skulle förekomma skulle den vara en integrerad del avberättelsen. Den tillförde sin egen betydelse på motsvarande sätt som ljudbilden generellt kan berätta sin egen historia vilken kompletterar och stärker den vi ser i bild.