En italiensk familj på gränsen till sammanbrott

Den turkietfödde regissören Ferzan Özpetek har gjort sin åttonde långfilm, men i Sverige har tidigare bara Det turkiska badet (1997) visats. Özpeteks filmer handlar ofta om människors oro runt sin sexualitet, vilket även gäller i denna film.

Familjen Cantone driver en pastafabrik. Yngste sonen Tommaso (Riccardo Scamarcio) har dels författardrömmar, dels bär han på en hemlighet. Nu har han äntligen samlat ihop tillräckligt med mod för att komma ut och berätta om sin sexuella läggning för familjen, men då hinner hans storebror före och avslöjar sin hemlighet vid middagsbordet och försvinner sedan.

Det är en rejäl chock för familjemedlemmarna och Tommaso sitter snart, mot sin innersta vilja, med ansvaret för försörjningen och tillverkningen av pasta. Filmens italienska titel, Mine vaganti, betyder trampminor och ger kanske en bra antydan om hur Tommaso upplever situationen. Özpetek har gjort en film som är en anrättning med en hel del Fellini, en nypa Robert Altman och ett par mått Almodóvar.

Annorlunda är vi ju allihop, var och en på sitt sätt, säger farmor i filmen.