En man och en kvinna

Claude Lelouchs film blev en internationell succé 1966. Kärlekssagan mellan huvudkaraktärerna, spelade av Anouk Aimée och Jean-Louis Trintignant, blev för många så stark och gripande – "sann" – att man inte enbart såg filmen en gång. Även kritikerna tjusades av filmen, av regissörens handlag, skådespelarnas skicklighet och inte att förglömma musiken, komponerad av Francis Lai, som medverkade till att göra filmen till en utöver de vanliga.

Filmen belönades rikligt. Två Oscars, Golden Globe-vinnare, Guldpalmen i Cannes. Många menade att filmens framgång kunde förklaras av en lyckad sammanvävning av två människors intresse för varandra, vilket sedan utvecklas till en förälskelse. Men denna ställs hela tiden i relation till deras tidigare förhållanden som i båda fallen slutat djupt olyckligt, med makens död i en olyckshändelse och hustruns självmord.

Men berättelsens komplexitet slutar inte där. Lelouch har också berättarmässigt lagt till grepp, metoder och knep som både bidrar till publikens känsla för paret i berättelsen, samtidigt som de många trådarna får den att kännas mer äkta, ett bra stycke från en mer alldaglig och sentimental kärlekshistoria.

Vad som också stärker filmens berättelse och utformning är att den skrevs av Lelouch tillsammans med Pierre Uytterhoeven. Lelouche svarade dessutom för fotot. Inte enbart i denna film, utan åtskilliga andra under hans långa karriär.

Jean-Louis Trintignant har sedan 1950-talet tillhört Frankrikes främsta manliga skådespelare. Hans internationella genombrott kom som motspelare till Brigitte Bardot i Roger Vadims omtalade film Och Gud skapade kvinnan. Bland de internationella filmframgångarna han medverkat i finns Z – han lever (Costa-Gavras), Fascisten (Bertolucci), Natten i Varennes (Scola), Den röda filmen (Kieslowski) och nu senaste kunde vi se honom i Michael Hanekes Amour och Happy End.

Anouk Aimée slog igenom i André Cayattes De älskande i Verona när hon bara var sjutton år. Sedan hade hon en mindre roll i Fellinis Det ljuva livet, men fick allt större roller på 60-talet, bl a i Jacques Demys Lola och Fellinis 8 ½. Filmandet under senare år har också kompletterats med jobb för tv.