Harold å Maude

Filmen visas otextad med engelskt tal.

Kan döden vara rolig? Är döden nödvändig för att vi skall njuta fullt ut av livet? De frågorna är några som tangerar att dyka upp när man ser Hal Ashbys film Harold å Maude.

Harold är en knappt tjuguårig kille med en enda stor passion: döden. Eller rättare sagt, framför allt sin egen död. Med grundlighet och utan hast iscensätter han det ena försöket efter det andra att ta sig av daga. Inte för att han nödvändigtvis vill lyckas, utan framför allt för att väcka någon form av förväntad reaktion från sin mor. När en av hans andra passioner, att besöka okända människors begravning, leder till att han träffar den snart åttiåriga Maude, som råkar ha samma intresse, så verkar hans lycka gjord.

För dem som tycker att de känner igen Harold och Maud i filmen, så hade båda skådespelarna gjort sig kända genom ett par mycket framgångsrika filmer åren innan. Ruth Gordon, som spelade Maude, gjorde en minnesvärd insats i Roman Polanskis Rosemarys baby för vilken hon fick en Oscar, och Bud Cort (Harold) hade medverkat i den framgångsrika MASH i regi av Robert Altman.

Harold å Maude regisserades av Hal Ashby. En av de regissörer som debuterade på 1970-talet och som högst avsevärt bidrog till att göra 70-talet till ett av amerikansk films mest intressanta decennier. Före debuten som spelfilmsregissör med Landlord (1970) hade han haft en rad olika jobb inom filmen där hans skicklighet som filmklippare resulterade i att han fick en Oscar för Norman Jewisons film I nattens hetta (med Rod Steiger och Sidney Poitier). Efter debuten och Harold å Maude radade Hal Ashby upp en rad anmärkningsvärda filmer: Det hårda straffet (med Jack Nicholson), Shampoo (med Warren Beatty och Julie Christie), Woody Guthrie – Lyckans land, och kanske framför allt Hemkomsten (med Jane Fonda och Jon Voight) och Välkommen Mr Chance (med Peter Sellers).

Harold å Maud är ändå en speciell film i Hal Ashbys filmkarriär vars absurda humor och tokroligheter inte på samma sätt kom att ge sig till känna i hans senare filmer. Dock har några av dem, som t ex Välkommen Mr Chance, en alldeles egen absurd humorton och underfundighet. Tyvärr så blev Hal Ashby med tiden mer egensinnig och svår att arbete med, inte minst med anledning av att han kom att nyttja droger. Detta gjorde att han hade svårt att få jobb och tillgång till de bästa manusen. När han gick bort 1988 var han inte sextio år fyllda.