Hierro

Man kanske kan tro att vatten och öar rent teoretiskt avgränsar ett problem och att den begränsade ytan av en ö, omgiven av vatten, skulle göra det enklare och mer överskådligt att både lokalisera och lösa ett problem. I den spanska filmen Hierro är det inte så enkelt. I denna subtila och genomarbetade film, som utspelas på den kanariska ön Hierro, är problemet ändå undflyende, och ön och dess invånare laddade med hotfulla stämningar.

Maria har valt att tillbringa semestern på denna ö tillsammans med sin son Diego, men redan på färjan dit försvinner sonen spårlöst. Ivrigt och alltmer desperat söker hon efter ledtrådar på ön och bland dess invånare. Liksom i flera andra filmer från senare år, även andra spanska, är det moderns starka känslor för sitt barn som styr hennes agerande och hennes besatta kamp för att få klarhet. Man kan både nämna Barnhemmet och Pans Labyrint, men även Clint Eastwoods film The Changeling ägnar sig åt detta tema.

I Hierro får bildspråket, säkerligen influerat av Pedro Almodóvars estetik, hans bild- och färgkänsla, en extra betydelse där denna vulkaniska, mörka, nästan svarta ö, utgör en stark kontrast och egen aktör som får agera fond till människor, händelser och färger. Det är vackert, stilsäkert och suggestivt spännande!