Il Divo

Italiensk politik, nationella sociala och ekonomiska (miss-) förhållanden, har getts ett betydande utrymme på svenska biografer. Nu ges möjligheten att få en inblick i 1980- och 90-talets italienska politiska minfält genom en av dess överlevare; Guilio Andreotti, italiensk premiärminister inte mindre än sju gånger. Han anklagades för korruption, påstods ha kopplingar till politiskt-ekonomiskt motiverade mord och benämndes med en rad tillmälen, vilka inte direkt gav positiva associationer till politikern, som var en maktfaktor i Italien under femtio år; Den svarte påven, Räven, Beelzebub....

Andreottis karriär skildras nu i Il Divo. En film som kan benämnas dramadokumentär och som på ett bildmässigt slående sätt skapar en satirisk underton vilken bidrar till en förödande bild av italiensk politik och makthierarki. Bakom filmen står regissören Paolo Sorrentino. Han har inte försökt reda ut alla invecklade politiska turer i vad som nästan blev en politisk härdsmälta. Det är kring personen Andreotti som hans film kretsar och tack vare en utpräglad formkänsla, och en skicklig Toni Servillo som Andreotti, blir detta en politisk berg-och-dalbana à la Italien.