Omar dödade mig
Även denna film bygger på faktiska händelser. Av dessa har det blivit en film som på ett både subtilt och thrillerinspirerat sätt redovisar vad de flesta säkert tolkar och ser som ett rättsövergrepp med tydliga rasistiska drag.
I början av 1990-talet hittas Ghislane Marchal, en rik änka, mördad i sitt hus i Sydfrankrike. På väggen bredvid hennes kropp står med hennes eget blod skrivet ”Omar m’a tuer” (Omar har dödat mig). Allt pekar mot hennes marockanske trädgårdsmästare Omar Raddad som den skyldige. Men det sätt som meningen skrivits på antyder med sina små egenheter och grammatiska fel, att det rimligtvis måste vara en mindre franskkunnig person än den mördade änkan som skrivit det. Är det ett villospår? Ett medvetet försök att peka ut en invandrare som skyldig?
Filmen har blivit ett starkt och omdiskuterat debattinlägg i Frankrike om invandrarfientlighet, rasism och ett rättsväsende som, om det inte vänder bort sitt ansikte helt, i alla fall blundar med ena ögat. Den är genomgående skickligt berättad och håller verkligen åskådaren i sitt grepp där den leder oss genom denna labyrint av bortförklaringar, fördomar, rasism och åsidosättande av ett rättsväsendes allra mest grundläggande principer. Roschdy Zem har gjort en starkt engagerande film som lämnar få oberörda.
Originaltitel: Omar m'a tuer
År: 2011
Regi: Roschdy Zem
I rollerna: Sami Bouajila, Denis Podalydès, Maurice Bénichou, Salomé Stévenin
Språk: Franska
Speltid: 1 tim 25 min
Åldersgräns: Från 15 år