Paris, Texas

Paris, Texas är en av de stora så kallade "roadmovies" i amerikansk filmhistoria, och som bekant finns det ett betydande antal. Det finns många aspekter man kan peka på som gör den anmärkningsvärd, men en av dem är att den är regisserad av en europé, Wim Wenders. En av de tyska regissörer som gjort ett internationellt både in- och avtryck och som då kom att sammanfogas med bl a Schlöndorff, Herzog, Fassbinder och von Trotta i vad som kom att kallas den Nya tyska vågen vilken uppkom i slutet av 1960- och början av 1970-talet. Wenders slog igenom med sin första spelfilm, Kaspar Hauser, och blev än mer uppmärksammad efter filmer som Den amerikanske vännen och Hammett. Två filmer som också utgick från hans stora intresse för amerikansk kultur och film.

Filmen berättar en annorlunda familjehistoria. En man – spelad av Harry Dean Stanton – kommer instapplande från öknen klädd i slitna kläder, en genomsmutsig kavaj och röd keps. Han har, visar det sig, levt som en eremit utan kontakt med andra sedan flera år. Nu får han i alla fall kontakt med sin bror vilket inleder en både vemodig och positiv skildring av hur han återupptar sina gamla relationer. Både med sin son och inte minst med den förra hustrun (Nastassja Kinski).

Det finns som sagt åtskilliga faktorer som gör filmen till en betydande klassiker. Manuset skrevs av Sam Shepard. En betydande amerikansk dramatiker som också medverkat i en rad mycket sevärda filmer som skådespelare. Tyvärr gick han, liksom Harry Dean Stanton, bort under förra året.

Den är fotograferad av Robby Müller (gick bort tidigare i år!), som redan hade utmärkt sig i flera av Wenders tidigare filmer, och som därefter arbetade med Jim Jarmusch (Down By Law, Mystery Train, Ghost Dog – Samurajens väg) och Nordens enfant terrible, Lars von Trier (Breaking the Waves, Dancer in the Dark).

Sist, men definitivt inte minst, så kom musiken i filmen att få en egen betydelsebärande funktion. Den är komponerad av Ry Cooder och kompletterar denna berättelse perfekt. Tillsammans gjorde Wenders och Cooder senare dokumentärfilmen Buena Vista Social Club som blev en världssensation när den tog fram den i stort sett bortglömda cubanska musiktraditionen.