Pojktanten

Ester Martin Bergsmark har gjort en av årets mest omtalade dokumentärfilmer. Eller är det en dokumentärfilm? Är hans film, och till betydande del också Eli Levéns kompletterande inslag, mer en självbespeglande novellfilm? En poetisk, mycket vacker, men också allvarlig betraktelse över svårigheten att växa upp och inte vara helt säker på sin sexuella identitet. Att känna att bokens omslag inte behöver stå i direkt relation till dess innehåll. Att den person vi möter och ser inte själv vill bli uppfattad på det sätt andra gör.

Denna spänning, osäkerhet - men också möjlighet - är det som tilldrar sig Bergsmarks intresse när han utifrån sin relation till och med Eli Levén, diskuterar, argumenterar och visar på tillvarons begränsningar, förväntningar - och möjligheter. Ett bild- och tankemässigt sökande vars styrka kanske främst ligger i att det aldrig blir avgränsat privat, utan oftast har ett allmängiltigt och bredare perspektiv.

Ester Martin Bergsmark och Eli Levéns gemensamma bad, samtal och tankegångar i ett ångande varmt badrum, blir den mix som leder publiken vidare till en bildpoetisk resa om vad som är - och kanske kunde vara.