Så går det till i krig

Filmen visas med engelska mellantexter.

Buster Keaton var den drivande kraften bakom några av filmhistoriens komedipärlor. Men i Keatons fall var det inte bara de dråpliga pantomimsituationerna som intresserade honom, utan minst lika mycket hur man presenterar dem på ett intressant och engagerande sätt i en film. Det är egentligen först efter hans död (1966) som man till fullo insett vilken genial filmskapare han många gånger var.

Så går det till i krig (The General) är en av de filmer där han får visa upp detta, liksom för övrigt i flera andra av de idag högt rankade filmerna, bl.a. Fart, flickor och faror (Sherlock Jr, 1924), och Kanonfotografen (The Cameraman, 1928). Händelserna i Så går det till i krig utspelas under amerikanska inbördeskriget där Keatons karaktär Johnnie upptas av två saker: kärleken till Annabelle Lee – och sitt lokomotiv, The General. Som sydstatare anmäler han sig för krigstjänst, men accepteras inte beroende på jobbet som lokförare. Men detta vet inte Annabelle och hennes familj, utan förskjuter honom som en vapenvägrare. Av slumpartade orsaker blir Johnnie ändå indragen i krigshändelserna när en trupp nordstatssoldater iscensätter en inbrytning bakom sydstatsarméns front med hjälp av ett tåg! De mest häpnadsväckande händelser följer, bl a den mest spektakulära scenen dittills i amerikansk film; ett lokomotiv störtar ner i en ravin från en bro. Inte en sekund av dagens CGI-teknik (Computer Generated Images). Verkliga tåg, verkliga broar, faktiska miljöer – och verkliga stunts. En av de dyraste scener som dittills spelats in i amerikansk film. (Eventuellt ligger loket fortfarande kvar!)

Buster – hans egentliga namn var Joseph Frank - Keatons liv blev något av en både personlig och yrkesmässig berg- och dalbana. Men yrkeskarriären började tidigt. Redan som treåring medverkade han i föräldrarnas vaudevilleshower. Det sägs att det var vid ett sådant orepeterat tillfälle som han råkade rulla nedför en trappa som han fick sitt smeknamn, Buster, av utbrytarkungen Houdini.

Under hela sin uppväxt medverkade han i föräldrarnas ganska våghalsiga shower, och det var där han lärde sig den fantastiska kroppskontroll och förkärlek för improvisation som senare skulle göra Buster till ett världsnamn. Det var i slutet av 1910-talet som han av en slump bytte karriärspår och hamnade i filmen. Men när han sålde sitt eget filmbolag och rätten till sina filmer till MGM i början av 1930-talet blev det tyvärr också början till slutet för hans internationella karriär som "stenansiktet" Buster.