Sommarnattens leende

I år – 2018 – är det 100 år sedan Ingmar Bergman föddes, och detta har redan före årsskiftet fått stor uppmärksamhet, både i Sverige och internationellt. Tveklöst är att i synnerhet hans filmer (han arbetade också som teaterregissör och teaterchef) under senare delen av 1900-talet varit en synonym för svensk kulturexport i ett brett internationellt perspektiv. Filmerna har dessutom medverkat till att utomlands skapa bilden av Sverige och svenskarna.

Redan under gymnasietiden intresserade sig Ingmar för teater, både som manusförfattare och skådespelare. Genom kontakter kunde han börja på SF (Svensk Filmindustri) med uppgiften att bättra på andras manus, men han fick snart ett eget manus filmatiserat: Hets, med premiär 1944 och i regi av ingen mindre än Alf Sjöberg. Framgången ledde till att han fick regissera Kris, men mottagandet blev till en kris för Bergman själv som knappast trodde att han skulle få något ytterligare uppdrag inom filmen. Men på 1940-talet fanns andra filmbolag än SF. Med ett av dessa gjorde han under 1940-talet ett flertal filmer, lärde sig yrket från grunden och återvände sedan till SF. Under 50-talet regisserade han där ett antal filmer som gjorde honom till ett respekterat namn över hela filmvärlden: Sommarlek (1951), Sommaren med Monika (1953), Gycklarnas afton (1953) samt Det sjunde inseglet och Smultronstället (båda 1957).

Sommarnattens leende kom 1955 och är en av Ingmar Bergmans få komedier. Men vilken komedi! Delar av den dåtida svenska skådespelareliten spelar här upp en romantisk och erotisk historia som kan sägas vara en personlig, uppsluppen variant av både William Shakespeares komedier och Oscar Wildes och George Bernard Shaws spetsfundiga kvickheter. Alla har – eller kan tänka sig ha! – både lagliga, romantiska och erotiska relationer till de andra personerna som vistas på de slott och herresäten där händelserna utspelas. Uppsluppenheten och de romantiska eskapaderna blir inte mindre roliga av att det vin som serveras vid middagen dit alla bjuds har magiska, känslobefrämjande egenskaper!