Videocracy

Videocracy nådde stor uppmärksamhet när den visades på festivalen i Venedig och det är inte undra på, när den som dokumentär blottlägger den italienska televisionens mörka baksida. TV-programmen är en lång parad av lättklädd underhållning där huvudsyftet endast är att roa det italienska folket. Tutt-TV i ordets rätta bemärkelse.

Premiärminister Silvio Berlusconi som själv är ägare till en stor del av medierna framställs som en hjälte och nyhetsprogrammen döljer det som kan skada hans rykte.

Dokumentärens regissör Erik Gandini, som själv är uppvuxen i Italien, tycker inte längre att det är roligt. Det har bara blivit miserabelt. Velinas, som är en slags TV-hallåa och pinuppa får genom sitt kändisskap mycket makt och kan bland annat kandidera och bli vald till jämställdhetsminister. Om man syns på TV är man någon, då öppnas portarna till den privilegierade världen. Videocracy eller bildens makt över samhället visar ett land där yta och utseende är nummer ett.