Moderna tider

En RE:ODEON-film som visas i samarbete med Skövde Filmstudio. Biljetterna säljs via biljettkassan/infodisken i Skövde Kulturhus. Medlemmar i Föreningen Skövde Filmfestival och i Skövde Filmstudio betalar 50 kr när de visar upp sitt medlemskort eller säsongskort i biljettkassan. Icke-medlemmar betalar 70 kr och kan köpa biljetten både över disk och via internet, www.skovde.se/kulturhuset

Chaplins Moderna tider hade premiär 1936. Den är fortfarande modern. Kanske inte i en mer konkret mening – samhället har onekligen förändrats sedan 1930-talet – men i överförd betydelse, och som en symbol, ter den sig i allra högsta grad aktuell.

I filmen ville Chaplin ge en bild av hur den tidens människa i vissa hänseenden blev slav under maskinen. Hur produktionens mekanisering innebar att ingen eller ringa hänsyn togs till dem som skulle hantera själva produktionsapparaten – alla maskiner och andra hjälpmedel. Människan, den arbetande befolkningen, kom i kläm i industrialiseringens snabba utveckling. Situationen är idag inte densamma i sak. Tillverkningsindustrin har om inte annat flyttat utomlands och berör därmed färre av oss som har förmånen att leva i ett i-land. Men det finns andra paralleller att dra.

Undantar man de värsta depressionsåren fanns det på 1930-talet, i den värld som så genomgripande förändrades på grund av industrialiseringen, ett behov av arbetskraft för att tillgodose produktionen av varor. Behovet är idag långt ifrån detsamma. Snarare har den fortsatta industrialiseringen, rationaliseringen, robotiseringen och IT-iseringen medfört att människan har reducerats till en tillgång, en Human Resource.

Detta låter ju inte så inspirerande, och framför allt inte roligt, men i Chaplins händer blir ämnet till en komedifylld skrattspegel som fungerar minst lika bra idag som den gjorde när den hade premiär för åttio år sedan! Han låter sin luffare – nu arbetare i industrin – åskådliggöra de i många fall absurda konsekvenserna av inte minst det mekaniska upprepandet. Ibland blir symboliken extra tydlig som när han låter sin ambitiöse arbetare helt slukas upp av produktionsmaskineriet och tumla runt som ett mänskligt gruskorn i maskineriet. Allt till våra överförtjusta skrattkramper!

Moderna tider kom att bli den sista filmen för Chaplins luffare. Liksom det blev hans sista stumfilm. Moderna tider har visserligen ett ljudspår, men inte någon talad dialog i egentlig mening. Först med nästa film – Diktatorn, 1941 – var det dags att både anamma ljudets möjligheter och nya karaktärer.