Still Walking

Minnesdagen av den äldste sonens drunkningsolycka återförenar familjen Yokoyama som drivit längre och längre ifrån varandra. De nu vuxna barnen kommer hem på besök till sina föräldrar med sina nya familjer, för ett dygn i sommarvärmen. Ingen i familjen har försonats med sonens död för 15 år sedan när han räddade livet på en yngre pojke. Modern försöker skapa en god stämning medan fadern vägrar acceptera de vuxna barnens val i livet. Stämningen är hela tiden på helspänn och munhuggandet avlöser skratten. Mycket är outtalat och bubblar under ytan.

Koreedas filmer visar ofta upp förhållanden, minnen och död på ett avskalat sätt. Musiken är enkel med ett lätt plock på en gitarr och fotot följer samma spår som allt i filmen. Det är stillsamt och ändå berättar bilderna det som inte sägs i ord.

Det har sagts om Still Walking att den är poesi för hjärtat och det är det bästa sättet att beskriva denna film på.